Min stora gråa Cane Corso tik Bello är nu 20 månader och har drabbats av artros i båda knälederna. Artros är en kronisk sjukdom som bryter ner ledbrosket och det bildas pålagringar.

Varför är det intressant för er att veta då? Jo, vi drar en historia om du orkar läsa!

När Bello var 13 månader började hon visa en belastningshälta på höger bak. Hon ömmade inte och var lika pigg och glad som vanligt, men man såg hur hon hela tiden avlastade höger bak.

Jag åkte till veterinären efter några dagar då det inte hade blivit bättre och han klämde och kände och kunde inte heller hitta något. Bello röntgades och i väntan på svar så satt hjärtat i halsen då jag misstänkte dåliga höfter. Men inte då! Klockrena plåtar! Så hur fina leder som helst hade hon. Bestämdes att jag skulle få komma till Henrik Merin (spec. ortopedi) veckan efter och tills dess skulle hon äta smärtstillande och antiinflamatroiskt.

Eftersom min sambo skulle träna sin Rottis så åkta jag och hundarna direkt från veterinären till träningen. Beklagar mig lite för vännerna över min stackas Bello och tar ut henne för att visa hur halt hon är... hmmm... men Bello var inte halt längre...

När Bello var 15 månader så började problemen igen, hon ville inte belasta höger bak. Ända skillnaden var att ibland så skrek hon till och blev block halt i några sekunder och sen pigg och glad igen. Några gånger hade jag lyckats få fram en ömhet runt höger knäled. Så vi åkte till veterinären igen för att se om de kunde hitta något denna gången.

Men med min tur så hittade han också att hon ömade lite i höger knäled, men annars så var blodprov, ledprov och alla andra prov man kan ta hur fina som helst!

Så det beslutades att Bello skulle få en cortison spruta i leden för att de om det hjälpte.

Och det gjorde det! Tog bara några dagar innan hon var precis som vilken annan unghund som helst!

När Bello var 19 månader så såg jag en dag att rörelsestörningen började komma    igen. SUCK... Men efter en andra titt blev jag lite förvånad för denna gången var det vänster bak som hon inte ville belasta. Men denna gången så haltade hon betydligt mer och var även svullen i knäleden.

Så det var bara till att åka iväg till veterinären igen! Vi satt o pratade om alla möjliga saker det skulle kunna vara men inte riktigt något passade in på Bellos symtom. Förutom korsbandsskada... O korsbandsskador är faktiskt inte helt ovanligt på just Cane Corso som på alla andra stora hundar.

Det blev bestämt att hon skulle gå på rimadyl i 14 dagar och sen skulle vi tillbaka för eventuell operation.

Den 30 december var vi tillbaka, jag var fuktansvärt nerfös. Bello hade inte blivit det minsta bättre av Rimadylen så jag misstänkte det inte bara var någon liten inflamation hon hade. Innan det blev bestämt så ville veterinären gör lite fler tester och det ena efter det andra var det inte något fel på!

Till slut så var det in på röntgen och där hittades felet. Bello hade fått måttligt med artros i båda knälederna bak! Så det blev ingen operation utan en likadan cortison spruta som hon fick i högerknät för flera månader sedan. Tyvärr finns det inte så mycket mer att göra en att testa sig fram nu...

Idag några månader senare så är Bello fortfarande pigg och glad! Hon har en liten rörelsestörning men hon älskar att busa så då får hon göra det!

Vad ville jag då ha ut av historien? Jo att vissa saker kan man inte hitta med en gång, första gången Bello röntgades så var det i ett så tidigt stadie att man inte kunde se det än. Även om vissa hundar ger konstiga symtom så stirra dig inte blind på just dom!

 //Emma Edvardsson

      och Bello